Öns historia i korthet
Öarna började stiga ur havet för cirka 4 000 år sedan. Under järnåldern (500 f Kr. – 500 e Kr.) började öarna att koloniseras av människor, som ägnade sig åt fiske och boskapsskötsel.
Några stensättningar från den tiden finns än i dag på Ridön. De äldsta skriftliga källorna härstammar från tidig medeltid och de äldsta kartorna är från 1600-talet. Arkipelagen utgjorde hemvist för många människor förr i tiden. 1849 uppfördes en folkskola centralt på Ridön. I slutet av 1800-talet bodde drygt 200 personer i arkipelagen, varav drygt 20 var skolbarn. Sedan dess har invånarantalet stadigt sjunkit, och skolan stängdes 1961.
Ägarförhållandena har skiftat genom åren. Ridön, som ett exempel, var från början i privat ägo för att sedan övergå i kyrkans ägo under medeltiden. Vid reformationen blev dock Ridön kronans egendom. Vid denna tid tror man att ett skeppsvarv varit beläget på ön. Ett av de skepp som skall ha tillverkats vid detta varv var ett regalskepp som gick under namnet Riksnyckeln. Skeppet förliste 1628 under en storm i Stockholms skärgård.
Jordbruk och boskapsskötsel bedrevs i arkipelagen. Jordbrukets förändring från inägor och utmark fram till dagens utseende och placering av åkrar, betesmarker och byggnader går att följa med hjälp av kartor från olika år. Skogsbruk i modernare tappning har bedrivits sedan andra hälften av 1800-talet. 1984 blev hela Ridö-Sundbyholmsarkipelagen naturreservat. Skogsbruk har dock tillåtits fortgå på en betydande del av arealen. I samband med bildandet av Ekopark Ridö-Sundbyholmsarkipelagen år 2005 upphörde skogsbruket helt inom området.
Regalskeppet Riksnyckeln
som byggdes på Ridöns stora skeppsvarv omkring 1617:
Riksnyckeln var ett av de stora örlogsfartygen som Sverige hade. Just Riksnyckeln var bestyckad med ca 28 kanoner. Man förde en besättning på maximalt 366 man, varav 250 var soldater.
Riksnyckeln deltog i flera stora slag, bla Preussen 1626. Hon var också med och hämtade Gustav Adolfs brud, nämligen prinsessan Maria Eleonora. Prinsessan skulle tas till Sverige där de skulle gifta sig. Man hade stundtals stora problem med sjukdomar ombord då stor del av besättningen smittades och fick föras hem till Sverige under pågående sjöslag. Man fick tvätta och röka ut skeppet flera gånger, men sjukdomarna spred sig oupphörligt.
Hennes sista stora uppdrag var att delta i blockaden mot Danzig 1627. Hon fick segla hem till Sverige pga att så mycket sjuka soldater behövde komma till Sverige för vård. Man tog med sig två andra fartyg, Västervik och Lilla Nyckeln och begav sig mot Sverige.
Förlisningen:
Under färden mot Stockholm från Tyskland fick man problem med sjukdomsutbrott och även svårt väder. Skeppet hade stora problem att hålla kurs och när man kom upp till Viksten fick man flera stora vindbyar mot sig och man hamnade helt ur kurs. Fartyget kastades ett flertal gånger mot grundet och fick svåra skador, varpå skeppet sjönk. Totalt 19 av manskapet dog. Olyckan skedde nattetid, varför många av besättningen låg och sov.
Idag:
Vraket är idag mycket sönderslaget, dels pga den kraftiga stormen 1628 då fartyget slog emot klipporna ett flertal gånger, samt att fartyget nås redan på 8 m. Skeppet är även sprängt ett flertal gånger.
Man bärgade år 1920, 6-7 st bronskanoner som låg kvar på bottnen. Dessa finns nu att beskådas på Sjöhistoriska i Stockholm.